Pengar kvar: 0 kr

Dagar kvar: 0 st

Klockan ett idag får jag mina pengar, tills dess är det tomt på kontot. 

Var ju på loppisen och nu har jag ett helt soffbord i alla fall. 50 kr fick jag betala och jag köpte också en skål för 10 kr, så jag hade 140 kr kvar. Nu tänker ni nog att man ska spara dom pengarna tills nästa loppis, men se nej, det får jag inte. Finns det pengar kvar en månad, dras samma summa från nästa utbetalning, så jag tömde kontot på närmaste mataffär. Jag följer nämligen reglerna, jag vill inte bli återbetalningsskyldig. 

Det är ju det som är så sjukt, jag får alltså inte spara ihop till en vinterjacka eller vad det nu är som jag behöver. Utan man utgår ifrån att man har kläder för åratal framåt. 

Jag får heller inte göra något för att förändra min situation, min sjukdom gör att jag har svårt att ha kontakt med människor, det enda sättet att komma ur det är ju att åka ut i världen och träffa människor. Men jag får exempelvis inte gå på kurs, vilket skulle hjälpa mig att må bättre och kanske en dag bli frisk. Jag får inte sälja något heller för att få pengar till att köpa sådant jag desperat behöver. 

Så man sitter i ett moment 22 utan en väg ut ur armoden. 

Pengar kvar att leva för denna månad: 200 kr

Dagar kvar till bidrag: 3

Jag har levt nu många år på mindre än existensminimum. För några dagar sedan läste jag ett debattinlägg av Maria Malmer Stenergard (M) där hon menade på att man tjänar på att leva på bidrag och fick det att låta som att de som är sjuka, pensionerade eller är låginkomsttagare är det pga att vi är lata (det skrev hon inte rakt av, utan i “finare” ord som att höginkomsttagare ska belönas för deras hårda arbete).

Så Maria, om du någon gång läser detta, jag tänkte du skulle få följa mig i mitt liv, där jag då suger massvis med pengar ur dina ådror (att jag själv betalat skatt sedan jag var 13 år kan vi ju bortse ifrån, vi kan även bortse ifrån att det är moderaterna som gjorde mig sjuk genom att kräva att jag skulle göra med än en heltid på en deltidstjänst).

Idag är det den 22 juli, jag har 200 kr som jag lagt undan för att jag ska iväg imorgon på en loppis med en granne. Jag behöver saker till mitt hem eftersom även utförsäkrades saker går sönder. Det är första gången sedan i april som jag åker hemifrån och inte ska till mataffären, jag har nämligen inte råd att resa allt för ofta för “nöjen”. Pga sjukdom färdas jag med färdtjänst, men jag får inte tillräckligt med pengar för att kunna nyttja den fullt ut (alltså antalet resor jag är beviljad). Socialen ger mig ca 600 kr i månaden till resor och en enkelresa kostar 40 i närområdet och 80 om jag ska in till Uppsala. Jag bor på landsbygden med en liten närbutik där exempelvis fläskfärsen kostar 90 kr per kilo, jag har alltså inte råd att köpa min mat där, så det blir in till Uppsala.

Pga min sjukdom orkar jag heller inte kombinera olika ärenden under samma resa, så jag kan inte handla och gå på bio som exempel. Max ett par affärer i nära anslutning till varandra och max 3 timmar hemifrån.

Bifogar listan över det jag behöver desperat:

Soffbord (det står uppallat på ett antal böcker sedan ett halvår)

Kastrull (den jag har är numera skålformad)

Diskmaskin (klarar inte av att diska för hand, då diskar jag inte alls)

Dunkar (min brunn är torrlagd och jag behöver kunna hämta vatten)

Vinterjacka (min 10 år gamla har gått helt sönder nu, har lagat den väldigt många gånger. Har dock inget hopp om att hitta någon på loppis eftersom jag drar plusstorlekar) Men kanske några yllefiltar och jag kanske kan sy något jackliknande?

Hur långt kommer 200 kr räcka tror ni? Jag skulle också behöva köpa trosor, byxor, strumpor och ett par behåar, men det kommer dröja. Jag i dagsläget en behå och ett par trosor, inga byxor alls eftersom tyget var tunnslitet på de jag hade så ingen idé att laga dom. Strumpor har jag ett par av.